För några år sedan vågade man knappt ha mobilen på i utlandet av pur rädsla över att efter resan få en rejält saltad räkning. Tacka EU för att du inte längre behöver ha detta bekymmer, i alla fall om du rör dig i Europa där det numera är hyfsat billigt att ringa.

Tyvärr har prisutvecklingen på mobila bredbandstjänster inte varit lika gynnsam. Därför har EU-kommissionen lagt fram ett förslag som syftar till att etablera en europeisk inre marknad för elektronisk kommunikation.

Fast svenska regeringen är kraftigt emot och anser befintliga regler borde räcka. Jag har förgäves försökt att förstå skälen som ligger bakom det motstånd som kläds i högtravande formuleringar av typen ”många delar i EU-kommissionens förslag kan strida mot proportionalitetskravet i subsidiaritetsprincipen…” Hjälp mig någon att förstå varför konsumenten inte längre står i fokus!

Min brevlåda i Mina Meddelanden ekar inte längre lika tomt som när jag skrev förra blogginlägget om denna säkra, statliga mejltjänst. Ett halvår efter min anmälan damp det första e-brevet ner häromdagen. Det var Bolagsverket som bekräftade en adressändring (som i och för sig även meddelades till min vanliga mejladress).

Samtidigt har regeringen beslutat att öppna möjligheten för kommuner att använda Mina meddelanden. Inte en dag för tidigt. Västerås, Karlshamn och Trollhättan kommer att gå i täten.

Helst skulle även privata intressenter bjudas in. Fast enligt Computer Sweden anser de företag som nosat på möjligheten att det blir för dyrt att vara med. Konstigt. Tjänsten är ju, trots allt, utvecklad med alla våras pengar och en volymökning borde väl inte kosta så mycket?

Anna-Karin Hatt, vår IT- och energiminister, talade sig häromdagen varm för potentialen i e-brevlådetjänsten Mina meddelanden. Jag kom på mig själv med att hålla med henne om att det låter kostnadseffektivt och miljöbesparande med en säker e-posttjänst som myndigheter kan använda för att nå oss alla.

Fast, stopp, vänta ett tag… I samband med att jag för ett halvår sedan skrev en artikel för Datainspektionens tidning Integritet i fokus anmälde jag mig ju till den tjänsten. Bara att konstatera. Inte ett enda inkommande meddelande, förutom välkomsthälsningen från Skatteverket som driver tjänsten, på hela denna tid. Snacka om ekande tom brevlåda!

Inte bara jag har börjat jobba efter semestern. Det har även telefonförsäljarna gjort. Jag driver min frilansverksamhet som enskild firma och får varje dag flera oönskade säljsamtal.

Tyvärr verkar det som om många telemarkeringföretag riktar sig just mot enskilda firmor. Säljarna hävdar att ”företag får ringa företag” samtidigt som jag misstänker att de är väl medvetna om  att konsumentköplagens regler kring bland annat ångerrätt inte gäller firmaägare.

Behöver jag säga att jag är innerligt trött på låtsat hurtfriska säljare vars första fråga är om de talar med företagets firmatecknare. Jag inser att teleförsäljning är ett steg in på arbetsmarknaden för många unga och att det finns seriösa företag.

Till merparten vill jag dock säga: ring inte mig! Jag är nöjd med både teleoperatör och elbolag, köper lasertoner först när jag behöver det och ser inget mervärde i att vara med i kataloger som ingen har hört talas om.