Per Eriksson

Ally Venable bevisar att pandemin i alla fall inte har besegrat musiken. Hon släpper sitt nya album, Heart of Fire, den 26 februari. Låten On the Road to Nowhere är ett härligt smakprov.

Och, jomenvisst, hon får hjälp av Devon Allman på gitarr. Som om det skulle behövas eftersom Allys eget gitarrspel är kanon. Att den klassiska sättningen med gitarr, bas och trummor levererar bevisas i Broken.

Trots att denna Texasbo bara är 21 år har hon spelat blues länge. Ally var bara 14 år när EP:n, Wise Man kom. Gillar verkligen hennes skivbolag, tyska Ruf Records, som har ett fint öga för talanger. Även Samantha Fish debuterade på Ruf. Ana Popovic återfinns också på detta skivbolag.

Publicerat 2021-02-16

Är det så här musikåret 2021 ska arta sig? Ja, då vill jag gärna vara med! För några dagar sedan släppte Pearl Charles sin andra fullängdare. Hoppas att denna Los Angeles-artist, som har spelat i tio år i indie-sammanhang, nu får sitt välförtjänta genombrott.

Magic Mirror är en mycket solid och varierad efterföljare till Sleepless Dreamer. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken… Sommarvarm disco möter countrygitarrer och med en rejäl nypa 1970/80-tals västkustrock, kanske? Hursomhelst blir man glad och det är ju det som är meningen.

Pearl kickar igång nya skivan kickar med den härligt ABBA-inspirerade Only for Tonight. Därefter blir det rockigare, så tro inte att första låten är typisk för albumet. Visst låter Slipping Away som när Fleetwood Mac stod på topp med sitt stora ljud? Och What I need… hör jag inte influenser från The Carpenters?

Vill du backa bandet rekommenderar jag det melodiska titelspåret på Sleepless Dreamer. Här kommer Pearls personliga röst verkligen till sin rätt.

Publicerat 2021-01-18

Efter fyra kritikerrosade album puttade Kathleen Edwards upp gitarren på hyllan år 2014. Hon öppnade Stittsvilles goaste kafé, Quitters, och insisterade på att hon endast tagit en paus från musiken.

Fiket gick storartat och etablerade sig snabbt som en samlingspunkt i Ottawaförorten. Få trodde att Kathleen skulle släppa mer musik, men de hade tack och lov fel. Hon har definitivt gjort årets comeback med albumet Total Freedom. Tack för den knuffen, Maren Morris.

Här kan du se och lyssna på lanseringskonserten för Total Freedom på, just det, Quitters. Bästa låtarna är Glenfern, Who rescued who och Hard on everyone.

Publicerat 2020-12-28

Trodde då aldrig att jag skulle komma att lyssna så intensivt på Taylor Swift. Under ett år då musikindustrin gått på knäna långt mer än någon annan bransch har hon definitivt gått mot strömmen genom att ge ut två album.

Både Folklore och Evermore, som släpptes häromdagen, är underbara skivor. Lågmälda, eftertänksamma, drömska och rootsiga. Taylor rör sig från pop till americana och country med bästa tänkbara resultat. Draghjälp, om nu det skulle behövas, får hon av artister som systrarna Haim, Marcus Mumford och Aaron Dessner. Själv kapitulerar jag helt och anmäler mig omedelbart till Swifts 76 miljoner följare på Facebook!

Publicerat 2020-12-13

Liz Longleys nyutgivna album är kanon med välskrivet finstämda låtar som 3 Crow och Heart of a Child. I titelspåret Funeral for my past lämnar hon allt det gamla bakom sig… Whatever kills you slowly, don’t give it one more breath. Let it go, let it be, let it rest here in peace. Lay it down at the funeral for your past today.

Och som hon har kämpat för att vi ska få lyssna. Låtarna spelades in redan år 2018, producerade av Paul Moak. Därefter ändrade skivbolaget plötsligt inriktning och la det färdiga albumet på hyllan. Med hjälp av stöd från kickstarters köpte Liz loss sin musik och blev oberoende artist.

Liz bor numera i Nashville och är en etablerad singer-songwriter. Funeral for my past är hennes femte album. Det är, skulle jag vilja säga, det hittills finaste. Hon har aldrig uppträtt i Sverige, men säger att hon en dag hoppas kunna komma på besök. Ja, jag lovar att vara på plats!

Publicerat 2020-10-14

Kan inte nog tacka Elizabeth Cook för att hon valde Grand Ole Opry före ekonomkarriären på Pricewaterhouse. Hennes sjunde album Aftermath är ett praktexempel på rockig country. Även hennes föregående skivor hör till mina mer utnötta.

Vet inte om Rolling Stones album från 1966 har inspirerat till titeln. Eller är det kanske bara så att låtarna har kommit till efter en lång rad trista händelser i Elizabeths liv. Butch Walker är i alla fall en väldigt duktig producent som har får fram det bästa i låtar som Perfect Girls of Pop, Thick Georgia Woman (med den berusande gitarrslingan) och Bad Decisions.

Och, ja, just det. Sirius XM har en kanonkanal som heter Outlaw Country. Gissa vem som är den hetaste radioprataren där med showen Apron Strings på vardagar? Ett jäkla pyssel med VPN-klienter för att kunna lyssna ”over here”, men showen är värd precis allt meck.

Publicerat 2020-10-02

Jag besöker inte Stockholm i onödan. Men det finns ju enstaka anledningar emellanåt. Som till exempel att Jaime Wyatt kommer till Sthlm Americana nästa år, den 11-12 juni. Ställer såklart in resan norröver om hon adderar en spelning i Köpenhamn, vilket är troligt eftersom denna festival i år även arrangeras i den danska huvudstaden.

Materialet till Jaimes fantastiska debutalbum Felony Blues kommer från egna erfarenheter av hårt leverne med bland annat drogproblematikoch åtta månader i fängelse efter en råndom. Albumet är hoppfullt och svart på samma gång.

Nya Neon Cross är lika bra, till och med bättre. Outlawcountry i form av en korsning mellan Los Angeles och Nashville. Njut av titelspåret – här har vi en röst som förtrollar och bär. Här en akustisk version. Ärliga, personliga texter. Mycket välproducerat av Shooter Jennings (jorå, efternamnet förpliktigar för den legendariske countryartisten Waylon Jennings son).

Publicerat 2020-08-20

Melodiöst, bråkigt, stämningsfullt, fuzzat… Lauren Gurgiolos gitarrspel har precis allt. Längst bort på scenen stjäl hon ofta hela showen. Vi som lyssnade på Okkervil River under bandets storhetstid vet hur hennes gitarr låter.

När Lauren inte pysslar med The Octopus Project spelar hon med exempelvis Christy Hays. Och när Erika Wennerstrom ska ut på turné går samtalet till Austin och Lauren. Vad sägs om den här inspelningen av Extraordinary love från den lyssningsvärda radiostationen WXPN i Philadelphia.

Och, javisst, Erika är en juvel. Röstomfång där! Videon till Only for You är ju bara för gullig. Efter tio år och fem album med bandet Heartless Bastards gick hon solo häromåret med plattan Sweet Unknown. Har inte riktigt bestämt mig för om jag vill ha en ny solo eller om Heartless Bastards ska ta upp igen. Kan man kanske önska både och?

Publicerat 2020-06-13

Det mesta av den musik som jag lyssnar på är producerad i Nashville och Austin. Båda dessa städer drar till sig massor av begåvade artister som via studios och klubbar söker en bredare publik.

En av mina singersongwriterfavoriter, Christy Hays, vittnar i den här artikeln ur The Austin Chronicle om hur svårt det är att ta sig fram. Hennes eget ”överlevnadsrecept” är nog inte så dumt.

Christy delar sin tid mellan Austin i Texas och Butte i Montana som ligger inte mindre än 270 bilmil bort. Och i en helt annan värld. Town Underground är hennes både kritiska och extremt kärleksfulla hyllning till den slitna men stolta gruvstaden Butte. Och visst får Ribbon of Highway även dig att vilja ut på vägarna med din Ford?

Bakom sig har Christy flera skivor. Den tredje, senaste och mest mogna, River Swimmer, är en pärla. Plus också för Aaron Lee Tasjans gitarr. Apropå grymt gitarrspel… På hennes mest rockiga album, Caliche, briljerar verkligen Lauren Gurgiolo. Tillsammans med Christys röst och sånger blir resultatet magiskt.

Publicerat 2020-06-05

Med pricksäker arbetarlyrik i låten A Little Dive Bar In Dahlonega nästlade Ashley McBryde för några år sedan sig in i den amerikanska countrymusikpublikens hjärtan. 8,5 miljoner visningar på Youtube och 16,3 miljoner Spotifyspelningar imponerar. Det album hon gjort klart nu under våren lever upp till alla förväntningar. Starka låtar, de bästa och flesta skrivna tillsammans med Nicolette Hayford.

Country kan knappast bli ösigare, eller vackrare för den delen. Denna härliga artist får dessutom plus för stämningsfyllda och välproducerade musikvideos som osar Americana. Filmtrilogin från Ashleys album Never will ses lämpligen i just den här ordningen: One night standards, Martha Divine och Hang in there girl.

Och retromotellet som står i händelsernas centrum? Det är Drakes i Nashville. Strunta i att läsa resesajternas snobbigt sura recensioner. Våga lita på mig istället! Jag har bott där. Visst är det lite luggslitet och placerat i lätt ruffa kvarter på Murfreesboro Pike, men du bjuds å andra sidan på enorm charm och stor vänlighet. En tidsmaskin… till helt rätt pris. Rekommenderas!

Här är förresten en låt till om The Drake Motel. Låten finns på Becky Warrens starka album Undesirable.

Publicerat 2020-05-13